Veckoreflektion v.4 och 5.

Nu är vi redan inne på vår tredje vecka på HDK. På ett sätt så känns det som att man har gått här mycket längre än så. På ett bra sätt alltså.
 
V.4
Första veckan började vi med sokratiska samtal och hade vårt första samtal redan på fredagen. Jag hade läst hela boken och trott att jag hade förstått exakt vad det hade gått ut på, men det fanns några frågetecken i hjärnan. Allt eftersom, ju fler frågor vi vred och vände på så förstod jag mer och mer vilken typ av frågor man ska ställa i sokratiska samtal. Det var väl just det som jag inte riktigt hade förstått i början. Det är egentligen sån här typ av samtal som jag alltid försökt leva upp till, omedvetet då eftersom att jag aldrig har hört "sokratiska samtal" innan. Som när jag gick på gymnasiet och man på samhällslektionerna skulle debattera och argumentera för sina saker och alltid ha rätt. Det var därför jag aldrig sa någonting på samhällslektionerna, för att jag var rädd att ha fel. Jag är en sån person som gärna lyssnar till vad andra har att säga och vrider gärna på mina uppfattningar och åsikter. På samhällslektionerna när det var två personer som debatterade så kunde jag i min tysthet hålla med båda parterna lika mycket. Det behöver inte finnas ett rätt och ett fel.
 
V.5
Den här veckan var det inte mycket schemalagt i skolan utan det var mycket läsning som gällde. Vi skulle läsa "Intryck, uttryck och avtryck". Jag läste kapitlet "Varför bild i skolan?" och minns då att första veckan på HDK så sas det till oss att vi ska bli proffs på att argumentera för varför ämnet bild är så viktigt. Det är lätt att säga ATT det är viktigt men svårare att säga VARFÖR det är viktigt på ett bra sätt så att människor förstår. Det känner jag att man vill kunna göra. Men som tur är så har vi några år kvar på utbildningen och man kommer bli bättre och bättre på att kunna argumentera för ämnet.
Den här veckan hade vi också vårt första assignment vilket var väldigt kul. Jag gick runt några timmar innan min idé ploppade upp i skallen. Men det kändes riktigt kul att få skapa lite.
På fredagen så hade vi ett sokratiskt samtal igen. Vi såg på en film som hette John Cage 4,33 där man fick se en tyst konsert med en symfoniorkester. Det kom upp många intressanta frågor och det flöt på mycket bättre än veckan innan. Det känns som att alla har fått ett större grepp om sokratiska samtal nu.
 
 
Kommentera inlägget här: