Detta var gestaltningsveckan. Jag hade inte börjat jobba med gestaltningen på helgen så jag satte igång tidigt på måndag morgon. Först tänkte jag att jag kanske ska skissa ned mina idéer, men som kom jag på att jag inte alls har några ideér. Jag visste i alla fall att jag ville använda mig av så mycket olika material som möjligt så jag började rota hemma och se vad jag hade för saker. Hittade en tygbit jag vill göra en anteckningsbok av. Hittade lite kartong från adlibris.
På min bok som jag har text utanpå tänkte jag först bara ha tidningspapper men sen tänkte jag att då kanske det står något som jag inte vill att det ska stå, så jag tog vår gaml kurslitterturbok "Ungdom och Identitet", kopierade upp viktiga sidor och klistrade på fram-och baksida på min anteckningsbok. Jag vill liksom få in viktiga delar av skola och lärande i alla de saker som stod att vi skulle gestalta.
När jag skulle göra penseln och pennan gick jag ut i trädgården och hittade pinnar.
Svårast var det när jag skulle göra allt annat som INTE stod med på listan. Alltså vad man skulle behöva och vad man redan har. Jag tänkte förs ut vad som är viktigt att ha vilket blev demokratiskt tänkade, att läraren är på samma nivå som eleven och inte över, lyssnande m.m. Hur skulle jag gestalta detta? Det slutade med att jag gestaltade allt i cernitlera. Men det blev väl rätt bra.

Vad har jag lärt mig av det här gestaltningsarbetet? Jag har lärt mig att ha tålamod, att planera, att ha budskap eller en tanke med min verk. Jag har inte haft det på samma sätt innan med det jag skapar, eller jag har åtminstone aldrig tänkt på vad min tanke är. Nu har jag verkligen fått fundera kring alla min saker vad de betyder.

Hur har jag lärt mig detta? Genom att testa mig fram och koppla allt som vi har lärt oss till den här uppgiften.

Varför har jag lärt mig detta? För att det är viktigt som både lärare och människa tror jag att kunna koppla saker. Att liksom ett pussel eller lapptäcke (som på min rutiga anteckningsbok) lägga ihop olika delar i olika situationer och se helheten också.
Jag tror att den här gestaltningsveckan var mer som prova på inför kommande större gestaltningsprojekt. Jag tyckte att det var väldigt kul i alla fall.

Till den här veckan skulle vi läst det kreativa ögat. Svår bok. Behövde läsa allt 700 gånger.

På tisdagen hade vi workshop då vi gjorde kollage. Det var riktigt roligt. Först skulle vi ta med oss ett av våre egna verk och kopiera upp. Sedan skulle vi gå ner till biblioteket, välja ut fem böcker och kopiera upp några bilder man hade valt ut. Sen fick vi klippa och klistra. Det var väldigt roligt. Jag kallade mitt kollage för "möten".
Varför gjorde vi detta då? Jag tror det är för att man inte ska vara rädd för att låna av andra. Det är egentligen väldigt svårt att inte hitta inspiration från andra. Många har t ex sagt till mig att mina teckningar liknar Pettson och Findus, och det är kanske inte så konstigt. Sven Nordqvist är min favoritkonstnär och jag växte upp med hans böcker så för mig är det ganska självklart att mitt sätt att teckna (och tänka haha) påminner om hans.
Det var också kul att få se alla andras kollage och se hur de hade löst uppgiften.
Senare den här veckan fick vi assignment #7 som löd; "under min jacka, under min jacka, under min jacka, vad finns?". Då gjorde jag en klippdocka med en bomb under jackan. Och just i det här fallet ville jag att alla skulle bilda sin egen uppfattning om vad bomben skulle betyda. Jag vill inte säga vad den betyder men jag kan säga att jag tror att många skulle tänka att det betyder något annat.
Jag använde mig av promarkers. När jag hade målat klart så kände jag att dockan inte skulle hålla om den bara var gjort av papper så jag klistrade på den på en bit papp. Det blev mycket bättre tycker jag. Det var väldigt pilligt att klippa vid fingrarna.

På fredag började vi äntligen med gestaltningen. Vi fick först se en dokumentär om Johan Vanninen som var blind och bodde själv i en stuga i Finnland. Han uppfann saker som han behövde. Om han behövde ett ankare så gjorde han ett ankare som passade honom. Väldigt mysig film.
Sen fick vi se Annas olika perfomances och det var riktigt kul att se. Om mna verkligen vill någonting, då kan man göra det. Det gäller bara ATT göra det. Det finns så mycket saker jag vill göra i mitt liv med mitt skapande. Varför gör jag det inte bara? Tålamod är det som gäller. Det fick vi även smaka på när vi skulle göra kepsar av papper.
Sen gick jag hem och spånade på mitt gestaltningsarbete. Vad det skulle vara. I min lärarväska... hur ska det se ut?

Vi skulle en här veckan läst "Fantasi och Kreativitet i barndomen" av Vygotskij". Den tyckte jag var väldigt bra och jag hittade många sidor som jag kände att det stämde så himla bra. Tex det här; "Det är just människans kreativa aktivitet som gör henne till en framtidsinriktad varelse, som skapar sin framtid och samtidigt förändrar sin nutid." s.13. Det är alltså VIKTIGT för barn att få SKAPA och utveckla sin kreativa förmåga!!
På sidan 84 hittade jag "Det viktiga är inte att barnen skapar något, det viktiga är att de sysslar med skapande". D.vs att processen är det viktiga när man talar om skapande. Här kom jag då att tänka på det Camilla berättade om fiskarna på väggen där läraren antaglien hade sagt att barnen nu ska göra likadana fiskar som ska hänga tillsammans på en vägg. I det fallet var det kanske endast resultatet som var det viktigta.

På tisdagen hade vi en otroligt rolig workshop. Vi skulle gå ut en och en ur byggnaden och följa efter första bästa person tills den personen försvann ut ur det offentliga rummet, då skulle vi följa efter nästa första bästa person. Jag följde nog efter 5 personer och hamnade till slut vid nordostpassagen. Man skulle stanna efter en halvtimma och rita fyra bilder utifrån den platsen.

Sen skulle man komma tillbaka och välja en annans bild, skriva lite texter på olika vis och till slut så hade man en liten text och en bild på en bit papp som man skulle posta till någon man känner. Jag postade mitt till min vän i USA. 

"Barns bildskapande" hade vi läst till den här måndagen och vi fick läsa om olika teoretika perspektiv på barns bildskapande. Varför ser egentligen barns bilder ut som de gör? Enligt Lowenfeldts stadieteori där barnet ritar utifrån sina erfarenheter, framgår att alla barn inte når alla stadier. Det har jag faktiskt tänkt på, hur vissa av mina vänner faktiskt fortfarande ritar som när de gick i femman tillexempel, lite roligt. Sen tar de upp andra teorier i texten och jag anser inte att det ena är bättre än det andra och att något är helt fel, utan jag gillar att tänka att det finns lite utav allting i allt, (flummigt). Jag tror att man kan grunda barns bildskapande på alla dessa teorier mer eller mindre. Visst känner jag igen mig i någon teori mer än en annan, men en teori kan inte passa för alla barn, det tror jag inte.

 Vi fick ju inget assignment den här veckan för att vi fick två stycken förra veckan istsället. Jag håller fortfarande på med assignment #5.2. Jag målar en tavla. sjukt svårt. Jag har bara gjort det en gång i mitt liv innan.

 På torsdagen hade vi litteraturseminarium på "Bild, en samtalsguide om kunskap, arbetssätt och bedömning", där vi blev indelade i grupper och fick välja ut två viktiga frågor. Vi valde en fråga om hur vi skulle förklara nyttan med bildundervisningen och en fråga om hur man skulle gå tillväga för att få in mer konst-och bildförståelse i undervisningen.

 På fredagen hade vi sokratiskt samtal där vi själva hade fått bestämma vad vi skulle prata om så för första gången fick jag agera samtalsledare. Min grupp valde Disney och inledningsfrågan löd; "Hur har Disney påverkat dig?". Vi fick ett väldigt bra samtal som tog upp t ex kroppsideal och könsroller och om Disney har hämmat eller hjälpt fantasin och kreativiteten. För min egen del så tror jag att jag inte hade haft samma fantasiflöde som jag har idag om jag inte sett disneyfilmer under min uppväxt. Även Astrid Lindgren och Pettson och Findus. Det är så mycket som man har sett och hört i sin uppväxt som påverkar kreativiteten och fantasin. Nu undrar jag ändå lite hur jag hade varit om jag inte hade fått ta del av allt detta. Jag är nöjd med mitt sätt att tänka och skapa så jag är tacksam för att få ha tittat på och läst allt som jag har inspirerats av.

Vi hade inte bara ett sokratiskt samtal utan två! Det andra handlade om vad en konstnär är och jag sa och anser fortfarande att det är upp till var och en. Jag kanske känner att jag är en konstnär, men för vissa kanske jag inte är det. Sedan finns det ju yrkeskonstnärer som lever på sin konst. Det gör ju inte jag.

 

Tack och hej.

 

På tisdagen hade vi workshop och liten föreläsning i samband med boken Skolan och Den Radikala Estetiken. Jag och Amanda fastnade för att skolan är så uppdelad i ämnen, och att det blir så även i världen. Det finns naturvetare, humanister och esteter. Varför har det blivit så uppdelat? Allt hör ju egentligen ihop. Så det här gestaltade vi genom att göra en modell i olika papper.

På måndagen hade vi intro om samtidskonst. Det var intressant. Vi fick se massa exempel på olika konstnärer som jobbade med tillexempel street art och art performance.

 

På tisdagen hade vi workshop. Vi satte oss allihopa i en ring kring ett stort bort med massa saker på. Dessa saker skulle vi teckna av på 30 sekunder, 5 minuter, 1 minut, vänster hand, höger hand, båda händerna, koncentrera oss på en sak, många saker. Jag vi tecknade av på massa olika sätt. Varför? Jag tror det var för att lära sig att se relationerna mellan föremål och vad man tycker är viktigast att visa. Ibland behöver inte alla figurer vara lika tydliga i en bild. Vad lärde jag mig? Att det enkla kan räcka. Man behöver inte göra en massa skuggningar för att visa en pall t ex. Vi pratade också om mellanrum eller de rumsliga förhållandena (eller jag minns inte var begreppet var).
Det kändes lite som att jag mer och mer kom till min egna stil. När vi började fick jag någon slags tanke om att jag inte skulle teckna i min vanliga stil men när man inte längre skulle skugga så mycket och mer rita linjer så kände jag mig mer hemma.

 

På onsdagen fick vi vårt assignment. När jag först läste den tänkte jag "oj vad klurigt". Jag orkade inte börja tänka på det direkt. Jag fick liksom inga direkta idéer. Sedan när jag bestämde mig för att inte utgå från orden vi fått, utan välja ett eget ämne så dök flera idéer upp. Jag bestämde mig för ordet "tid" efter som att det är ett ord jag ofta tänker på. Sen funderade jag över vilken känsla jag ville förmedla och hur jag skulle göra detta. När jag läste orden i assignmentet fick jag upp en bild i huvudet av rörelse, så jag bestämde mig för att göra en kortfilm. Sedan började jag tänka på det här med tid och vad det betyder för mig. Jag är lite rädd att växa upp, eller snarare rädd för att tappa barnasinnet och fantasin. Jag vill liksom alltid ha kvar det där roliga som fanns i hjärnan när man var liten. Då kom jag att tänka på Peter Pan. Jag ville ha med min uppfattning om vad den tickande klockan i krokodilen betyder. Alltså att tiden jagar en och en dag hinner den ifatt en, då dör man.

Hur skulle jag få med en krokodil i min film då? Jag minns faktiskt inte hur jag kom på det men jag bestämde mig för att göra fyra strumpkrokodiler. Jag tog bara fyra omaka strumpor och limmade fast flörtkulor som ögon.
Tickandet som man hör i filmen tog jag från ett ljud i garageband som jag tyckte lät som en klocka.
Att göra en film var en utmaning. Jag älskar att filma och skulle väldigt gärn vilja bli bra på det. Jag har bara klippt ihop små filmer innan från resor och sådant som jag har gjort för mig själv. Men nu skulle jag göra en film som skulle upp på bloggen och visas för andra, så det kändes lite pirrigt. Sen har jag börjat klippa filmer i ett nytt program som jag inte har gjort innan, så det blev mycket experimenterande men jag är ganska nöjd med resultatet ändå!

 

På fredagen hade vi sokratiska samtal om den skrikande svarta tårtan av Makode Linde. Jag var observatör, vilket var svårt för man ville verkligen sticka in någonstans och prata. Det pratades om vad gränsen för konst går. Och det pratades om hur stor del av betraktarna som är en del av konstverket. Vi fick se ett filmklipp där folk runt om kring den här tårtan går runt och skrattar lite. Varför skrattar dom? Är konstnärens tanke att skrattet ska ingå i konstverket? Det var väldigt intressanta frågor, men det känns alltid som att det är för kort tid för sokratiska samtal. Vi vill alltid fortsätta prata.

Den här veckan skulle man låna en bok och göra bokreflektion. Man skulle låna en bok om något som man inte visste något om och jag kände att inte är jättebra på historiska konstnärer och jag tror att det är viktigt eller i alla fall bra att se varför de anses vara så stora konstnärer och hur de tänker med sin konst. Jag valde därför en bok om Frida Kahlo. Jag har dock inte öppnat boken än, men jag kommer nog börja läsa i den i veckan.

Jag var också på Galleri Box på tisdagen och såg "The Seal/Me Seal, Baby" av Joanna Rytel. Reflektion på det kommer senare.