Jag har nu gjort 10 bilder till barnboken och har int funnit mer inspiration än så. Därför har jag valt att jobba lite mer med texten och jag har två exempel: skriva den mer som en flytande text eller mer punkter och kortare meningar. Det passar nog egentligen mer för barn och det blir en speciell stil.
I ett rävgryt i en stor skog bodde Räv.
Han var en sjuk och mycket
gammal räv som inte hade väldigt
långt kvar att leva.
ex. (Han var sjuk och mycket gammal. Räv hade inte lång tid kvar att l eva)
Räv funderade mycket på döden. (ta bort mycket)
Vad händer efter man har dött? ex.(Vad händer när man har dött?)
Var hamnar man? Vad gör man?
Hur ser det ut? Vilka finns där?
Blir allting bara svart?
Räv bestämde sig för att ge
sig ut i skogen. Han ville ta
reda på vad alla de andra
djuren i skogen trodde skulle hända
efter döden.
ex. (Vad tror de andra djuren kommer att hända när man är död?)
Räv träffade på snigel som var på väg hem från jobbet. (Räv träffade Snigel)
Räv berättade för snigel vad han undrade över. (Snigel, vad tror du händer när man har dött? Frågade Räv.)
Snigel trodde att man blir blommor och växter.
Man kanske till och med kunde bli ett hus. Snigel ville i så fall bli ett gult hus. (Isåfall vill jag bli ett gult hus, sa Snigel)
Det understrykna i texten är exempel på hur jag kan förenkla och förändra texten. Också att jag tar in lite mer dialog i texten. Vad tycker ni?
Räv tassade vidare och stötte på
Iller och hennes familj.
De oroade sig inte särskilt mycket för döden.
De trodde att man blev ett annat djur när man hade dött.
”Vi tror att det där är mormor tillexempel” sa
iller och pekade på en spindel som satt på stubben.
Räv fortsatte sin färd genom skogen
och möttes av en flygande gås.
Gås trodde att alla döda får bo på uppe på molnen.
Han sa att han tyckte sig se de döda
där uppe på molnen när han flög,
men när han kom närmare var
de alltid borta.
”Det är knepigt det där med de döda” tyckte gås.
”Kan man se dem eller inte?”
En stor älg stod vid skogsbrynets
kant och räv passade på att även
fråga honom om vad han tänkte om döden.
Älg trodde att man blev ett spöke när man dör.
”Spökena kan visserligen se väldigt farliga ut,
men det är så de ser ut.” förklarade älg.
Allt behöver inte alltid vara så farligt som det ser ut.
Lite längre fram i skogsbrynet träffade
räv björnmamman och hennes familj.
Björnmamman trodde att man när man
dog hamnade man på ett ställe där man
fick träffa alla andra som har dött.
Där skulle hon få träffa sin
björnunge som dog när den var nyfödd.
Räv traskade ut från skogen
och ut på en äng. Där möttes
han av många kaniner.
De trodde att de döda for
runt i himlen och allt var fint och färgglatt.
Det lät roligt tyckte räv.
Räv kunde skymta en ladugård
vid ängens kant och han bestämde
sig för att gå dit.
Vid ett litet hål i ladugårdens vägg
mötte han en liten mus.
Hon trodde att man blev en
stjärna när man dör.
”När du har dött räv, då tror jag
att det kommer ploppa upp en till
stjärna där uppe på himlen.
Därifrån kan du se alla
dina vänner som lever
kvar på jorden.” sa mus.
Inne i ladugården satt grisarna.
De trodde att de döda fanns där
bredvid dem fast man inte kunde se dem.
Som spöken ungefär fast inte lika läskiga.
”de sitter med oss och hör allt vi
säger och ser allt vi gör.
Vi kan inte höra eller se dem,
men vi kan känna att de är här.
Det känns skönt.” sa gris.
När räv gick ut från ladugården möttes
han av en gammal tant.
Hon skulle gå med mat till grisarna.
Räv passade på att fråga vad hon
trodde hände efter döden.
Hon förklarade att hennes man hade
dött förra året för han var sjuk.
Tanten trodde att mannen alltid
fanns med henne, i vinden.
När vinden blåste så var det som
att hans hand rörde vid hennes kind igen.
Räv begav sig ifrån ladugården
till en kulle med utsikt över skogen.
Han satt och funderade på döden.
Tänk om han skulle få träffa sina
döda föräldrar när han dog.
Eller tänk om han skulle födas om
på nytt som en elefant.
Kanske skulle han få bo på ett moln,
bli en vacker blomma eller bo kvar på
jorden fast ingen kunde se honom.
Ingen vet helt säkert.
Vad tror du händer efter döden?
Det var texten som den ser ut nu. Hur tycker ni att det låter? Bör jag ändra språket? Korta ned texten?
Kritiken som jag ska ge till de personer som jag är tilldelad kommer jag att kommentera på deras bloggar.
