veckoreflektion v.8

På tisdagen hade vi workshop och liten föreläsning i samband med boken Skolan och Den Radikala Estetiken. Jag och Amanda fastnade för att skolan är så uppdelad i ämnen, och att det blir så även i världen. Det finns naturvetare, humanister och esteter. Varför har det blivit så uppdelat? Allt hör ju egentligen ihop. Så det här gestaltade vi genom att göra en modell i olika papper.
Först såg man allt som en trekant med tre sidor. Men sen kunde man lyfta på den och då såg man en sluten cirkel.
 
På onsdagen hade vi bildanalys. Det var intressant tyckte jag, för jag har inte tänkt så mycket innan på varför bilder säger olika saker. T ex varför vissa bilder är inbjudande och andra inte. Varför vissa bilder känns mystiska och andra självklara. Jag har liksom alltid tänkt att det bara råkar bli så. I slutet av den här lektionen fick vi gruppvis varsinn bild vi skulle analysera. Det var verkligen nyttigt för hjärnan tror jag. Vad är det som egentligen som gör en reklambild till en reklambild t ex? Vad är det som säger att det inte är en konstbild? Sånna frågor dök upp i mitt huvud.
 
På torsdagen fick vi vårt assignment #5. Jag undrar fortfarande var assignment #4 tog vägen. Vi fick ett till på fredagen, men det hette också assignment #5. Det assignmentet vi fick på torsdagen löd i alla fall; Ta dig till en okänd plats, appropriera den, var där en ganska lång stund, försvara den, dokumentera.
Jag tänkte direkt att jag skulle ta mig någonstans i min fantasi, för det är för andra en väldigt okänd plats. Rymden var också nästan självklart. Jag älskar rymden och stjärnor. Rymden är så okänt, så det kan bli nästan vad man vill att det ska bli. Sen att jag i rymden skulle träffa på morfar har nog att göra med att när jag var liten så har jag alltid sett morfar som en stjärna. Jag vet inte om det är min mamma som har fått mig att tänka så, eller om det är jag själv. Men min mamma skrev för något år sedan en berättelse om rymden. Denna kom jag att tänka på när jag hade påbörjat mitt assignment, så jag frågade om jag fick låna ett citat därfrån.
Att måla rymden var verkligen en utmaning för mig. Jag brukar aldrig måla landskap (om man nu räknar rymden som ett landskap), så jag provade mig fram och blev faktiskt väldigt nöjd med resultatet. Det var speciellt kul att jobba med det här assignmentet för jag använde mig av så olika material. Mest för att experimentera lite genom att blanda. Jag är nöjd med kompositionen också förutom att jag kunde tänkt igenom placeringen av elefanterna lite mer. De känns så utspridda. Men annars är jag nöjd.
 
På fredagen fick vi vårt nästa assignment som jag tyvärr inte har börjat på än. Jag började också läsa Barns Bildskapande. Jag tycker att det är väldigt intressant, eftersom att jag själv ritade otroligt mycket när jag var liten. Och jag intresserar mig för hur barn tänker. Jag har dock inte kommit så långt i min text så mer kan jag inte skriva om det just nu.

assignment #5

Vårt assignment nummer 5 löd: Ta dig till en okänd plats, appropriera den, var där en ganska lång stund, försvara den, dokumentera.
 Jag tog mig till rymden med hjälp av en pastellgrön örn. Jag gillar ju fåglar och jag kan inte flyga själv så det fick bli en örn. I rymden finns små elefanter. De är verkligen små, ungefär i samma storlek som en katt. Det gillar jag, för då kan man gosa med dom. I rymden sitter katten Sophus (uttalas såfus) och morfar iklädd manchesterkavaj och dricker kaffe. Sophus blev 20 år innan han dog. Han var inte min katt, men jag växte upp med honom. Morfar blev bara 39, så jag har aldrig träffat honom. Jag valde att åka till rymden och träffa morfar och Sophus, för det kan man göra i fantasin om man vill.
Min mamma skrev en berättelse om rymden en gång;
"Det är här de är, de döda papporna. Här bland stjärnor och planeter, eller i en annan galax.  Döden är döden och den kan man inte ändra på. Man kan önska och man kan drömma men det hjälper inte. Döden är säker."
 
 Bakgrunden, rymden alltså, har jag målat med akvarell, stjärnorna med akryl, de små figurerna har jag målat med med ProMarkers och klippt ut, och morfars huvud är ett foto som hänger på väggen hemma hos mig. Jag valde att ha morfar som ett foto, för verkligare än så blir han tyvärr inte för mig, så det är tur att jag kan åka till rymden när jag vill och träffa honom.

veckoreflektion v.7

På måndagen hade vi intro om samtidskonst. Det var intressant. Vi fick se massa exempel på olika konstnärer som jobbade med tillexempel street art och art performance.
 
På tisdagen hade vi workshop. Vi satte oss allihopa i en ring kring ett stort bort med massa saker på. Dessa saker skulle vi teckna av på 30 sekunder, 5 minuter, 1 minut, vänster hand, höger hand, båda händerna, koncentrera oss på en sak, många saker. Jag vi tecknade av på massa olika sätt. Varför? Jag tror det var för att lära sig att se relationerna mellan föremål och vad man tycker är viktigast att visa. Ibland behöver inte alla figurer vara lika tydliga i en bild. Vad lärde jag mig? Att det enkla kan räcka. Man behöver inte göra en massa skuggningar för att visa en pall t ex. Vi pratade också om mellanrum eller de rumsliga förhållandena (eller jag minns inte var begreppet var).
Det kändes lite som att jag mer och mer kom till min egna stil. När vi började fick jag någon slags tanke om att jag inte skulle teckna i min vanliga stil men när man inte längre skulle skugga så mycket och mer rita linjer så kände jag mig mer hemma.
 
På onsdagen fick vi vårt assignment. När jag först läste den tänkte jag "oj vad klurigt". Jag orkade inte börja tänka på det direkt. Jag fick liksom inga direkta idéer. Sedan när jag bestämde mig för att inte utgå från orden vi fått, utan välja ett eget ämne så dök flera idéer upp. Jag bestämde mig för ordet "tid" efter som att det är ett ord jag ofta tänker på. Sen funderade jag över vilken känsla jag ville förmedla och hur jag skulle göra detta. När jag läste orden i assignmentet fick jag upp en bild i huvudet av rörelse, så jag bestämde mig för att göra en kortfilm. Sedan började jag tänka på det här med tid och vad det betyder för mig. Jag är lite rädd att växa upp, eller snarare rädd för att tappa barnasinnet och fantasin. Jag vill liksom alltid ha kvar det där roliga som fanns i hjärnan när man var liten. Då kom jag att tänka på Peter Pan. Jag ville ha med min uppfattning om vad den tickande klockan i krokodilen betyder. Alltså att tiden jagar en och en dag hinner den ifatt en, då dör man.
Hur skulle jag få med en krokodil i min film då? Jag minns faktiskt inte hur jag kom på det men jag bestämde mig för att göra fyra strumpkrokodiler. Jag tog bara fyra omaka strumpor och limmade fast flörtkulor som ögon.
Tickandet som man hör i filmen tog jag från ett ljud i garageband som jag tyckte lät som en klocka.
Att göra en film var en utmaning. Jag älskar att filma och skulle väldigt gärn vilja bli bra på det. Jag har bara klippt ihop små filmer innan från resor och sådant som jag har gjort för mig själv. Men nu skulle jag göra en film som skulle upp på bloggen och visas för andra, så det kändes lite pirrigt. Sen har jag börjat klippa filmer i ett nytt program som jag inte har gjort innan, så det blev mycket experimenterande men jag är ganska nöjd med resultatet ändå!
 
På fredagen hade vi sokratiska samtal om den skrikande svarta tårtan av Makode Linde. Jag var observatör, vilket var svårt för man ville verkligen sticka in någonstans och prata. Det pratades om vad gränsen för konst går. Och det pratades om hur stor del av betraktarna som är en del av konstverket. Vi fick se ett filmklipp där folk runt om kring den här tårtan går runt och skrattar lite. Varför skrattar dom? Är konstnärens tanke att skrattet ska ingå i konstverket? Det var väldigt intressanta frågor, men det känns alltid som att det är för kort tid för sokratiska samtal. Vi vill alltid fortsätta prata.

Assignment #3

SÄTT RYGGEN I LJUSET
GÖR ORDEN TYDLIGA

VÄND UTÅT,
BÖJ ÖVER
OCH STRÄCK

NU-SJUNG SÅNGEN

BIND IHOP DET VIKTIGA,
FÄST DET PÅ DEJ

UPPREPA ALLT
1,2,3,4 GÅNGER

Särskilt tack till Lotta och Madde som ställde upp som modeller och strumpkrokodiler. Och även tack Lotta att du skötte kameran när jag målade på Maddes rygg.

veckoreflektion v.6

Den här veckan skulle man låna en bok och göra bokreflektion. Man skulle låna en bok om något som man inte visste något om och jag kände att inte är jättebra på historiska konstnärer och jag tror att det är viktigt eller i alla fall bra att se varför de anses vara så stora konstnärer och hur de tänker med sin konst. Jag valde därför en bok om Frida Kahlo. Jag har dock inte öppnat boken än, men jag kommer nog börja läsa i den i veckan.
Jag var också på Galleri Box på tisdagen och såg "The Seal/Me Seal, Baby" av Joanna Rytel. Reflektion på det kommer senare.
På onsdagen fick vi vårt andra assignment. Man skulle diskutera sin framtida roll som bildlärare med någon man känner, äta lunch och sedan teckna av resterna. Jag tror att själv utmaningen här var att kanske tänka lite längre än att bara måla av resterna av lunchen och tänka vad resterna av diskussionen blev. Mitt samtal slutade i många tankar. Det handlade till slut inte bara om bild utan alla estetiska ämnen. Jag har liksom alltid hållt på med musik och gått i musikklass från jag var 12 till studenten och tänkt att jag kanske kommer jobba med musik. Det kommer jag säkert göra i framtiden också, men vad var det som fick mig att välja bildlärarprogrammet och inte musiklärarprogrammet? Jag vet faktiskt inte, kanske just för att jag aldrig har blivit undervisad i det ämnet. Jag känner att jag behöver lära mig mer.
På torsdagen hade vi gestaltningsintro och och en liten workshop. Det som kanske kände som en lek var ändå väldigt viktigt för det vi höll på med öppnade upp hjärnan lite för hur man tänker kring grupper och identitet. Vi gick igenom vad ett "jag" är, genom att skriva ner fem ord var som man associerar till ett "jag". Sedan fick man välja ett ord, och jag valde "drömmar". Man fick sedan tejpa ett område som skulle vara ens territorium, men sedan även koppla sitt territorium till andras. Jag tror att det handlade om att man är sin egen person och alla är olika, men på ett sätt så har alla så mycket gemensamt och man kan ofta känna igen sig i andras valda ord även om man inte befinner sig i det tillståndet nu. T ex har väl alla någon gång kanske känt sig ensam. Workshopen slutade i två gestaltningar. Vår grupp gjorde en Big Bang. Det var verkligen en rolig lektion. Många tankar.
På fredagen hade vi sokratiskt samtal om reklamerna "Vad håller du på med?" om att gå med i försvarsmakten och den inledande frågan vi fick var "om det skulle bli krig i Sverige nu, skulle du ta värvning?". Jag tror att det är lätt att säga att man hade gjort det för att hjälpa till, men i sanningens namn när man väl skulle befinna sig i kriget tror jag att många skulle fly med sina familjer. Vi pratade också om att tillhöra ett land och känna stolthet för sitt land. Då började jag fundera lite kring vad ens land betyder för en. Är det ett hem? Vad är ett hem? Jag skulle säga att jag känner mig hemma där mina nära och kära är. Samtidigt känner jag ändå en kärlek till Sverige. Hur har Sverige präglat mitt liv? Hade jag varit den jag är idag om jag inte hade bott i Sverige? Jag är rädd att man får ett "vi och dom"-tänk om man är för stolt över sitt land. Det kanske låter klyschigt men jag vill ändå se hela världen som ett "vi". Det är lätt när man talar om Scandinavien, men svårare ju längre bort man kommer. Geografiskt är det ju nära, men vad är det som gör att vi är närmre människorna i Scandinavien än människorna i Australien t ex. Det är bara en intressant tanke. Nu blev den här veckoreflektionen väldigt lång och jag hoppas att det är okej ändå.

Assignment #2

 "ÄT LUNCH MED NÅGON DU KÄNNER OCH DISKUTERA DIN FRAMTIDA BILDLÄRARROLL. TECKNA AV RESTERNA."
 Så här blev min teckning. Jag valde att verkligen utmana mig själv med tekniken och materialet. Jag ritar nog nästan aldrig med blyerts. Jag har väl ritat av saker på ett fotografi med blyerts men inte i verkligheten, så det var verkligen en utmaning. Farmförallt eftersom att jag valde att rita av tallriken där solen lyste in. SOLEN FLYTTAR JU PÅ SIG!! smart där. Men jag försökte låtsas som att solen stod i samma läge i en timma. Jag har nog aldrig heller ritat ett bestick heller. Så där tycker jag ändå att jag lyckades ganska bra kanske. Men sen har vi tallriken... Vad hände med formen? Den ser verkligen helt skev ut, men jag låtsas att det är en hemmagjord ojämn tallrik. Man lär ju sig av sina misstag och jag tror att nästa gång jag ritar av en tallrik så blir den kanske lite jämnare. Om man nu vill ha den jämn. Det kanske blev lite mer "jag" när den var skev. Jag är ju rätt skev.
Trots att jag aldrig ritar med blyerts eller ritar av ett stilleben så ville jag ändå få in min stil i det hela, så jag gjorde en liten Maja i miniatyr. Det är något med mig och miniatyrer av saker och ting (Det kanske är tack vare Astrid Lindgrens Nils Karlsson pyssling). Jag tycker det verkar så mysigt att vara liten.
 Det som finns kvar av lunchen är två cashewnötter och resultatet av en kort diskussion och många tankar. Mitt på tallriken står jag, som färdigutbildad bildlärare på HDK. Om fem år kastas lilla jag ut i världen med (en väska) kunskaper, erfarenheter, färdigheter, tankar och åsikter som jag vill dela med mig av till andra. Resväskan symboliserar också resan genom HDK men även den resan som kommer efter. Jag tror ändå att jag på många sätt kommer att vara mycket smartare när jag är färdigutbildad. Jag kommer kunna argumentera för varför estetik är så viktigt, inte bara bild utan även musik, teater, dans och vad det än finns för uttrycksmedel (för alla estetiska ämnen står mig egentligen lika nära som bild). Oavsätt om jag i framtiden jobbar som bildlärare, lekterapeut eller barnboksillustratör så kommer jag att vilja dela med mig av mitt till andra. Jag vill känna att jag kan ge något värdefullt genom allt som jag lärt mig, som kanske den personen sedan kan dela med sig av till någon annan.
 
 

Veckoreflektion v.4 och 5.

Nu är vi redan inne på vår tredje vecka på HDK. På ett sätt så känns det som att man har gått här mycket längre än så. På ett bra sätt alltså.
 
V.4
Första veckan började vi med sokratiska samtal och hade vårt första samtal redan på fredagen. Jag hade läst hela boken och trott att jag hade förstått exakt vad det hade gått ut på, men det fanns några frågetecken i hjärnan. Allt eftersom, ju fler frågor vi vred och vände på så förstod jag mer och mer vilken typ av frågor man ska ställa i sokratiska samtal. Det var väl just det som jag inte riktigt hade förstått i början. Det är egentligen sån här typ av samtal som jag alltid försökt leva upp till, omedvetet då eftersom att jag aldrig har hört "sokratiska samtal" innan. Som när jag gick på gymnasiet och man på samhällslektionerna skulle debattera och argumentera för sina saker och alltid ha rätt. Det var därför jag aldrig sa någonting på samhällslektionerna, för att jag var rädd att ha fel. Jag är en sån person som gärna lyssnar till vad andra har att säga och vrider gärna på mina uppfattningar och åsikter. På samhällslektionerna när det var två personer som debatterade så kunde jag i min tysthet hålla med båda parterna lika mycket. Det behöver inte finnas ett rätt och ett fel.
 
V.5
Den här veckan var det inte mycket schemalagt i skolan utan det var mycket läsning som gällde. Vi skulle läsa "Intryck, uttryck och avtryck". Jag läste kapitlet "Varför bild i skolan?" och minns då att första veckan på HDK så sas det till oss att vi ska bli proffs på att argumentera för varför ämnet bild är så viktigt. Det är lätt att säga ATT det är viktigt men svårare att säga VARFÖR det är viktigt på ett bra sätt så att människor förstår. Det känner jag att man vill kunna göra. Men som tur är så har vi några år kvar på utbildningen och man kommer bli bättre och bättre på att kunna argumentera för ämnet.
Den här veckan hade vi också vårt första assignment vilket var väldigt kul. Jag gick runt några timmar innan min idé ploppade upp i skallen. Men det kändes riktigt kul att få skapa lite.
På fredagen så hade vi ett sokratiskt samtal igen. Vi såg på en film som hette John Cage 4,33 där man fick se en tyst konsert med en symfoniorkester. Det kom upp många intressanta frågor och det flöt på mycket bättre än veckan innan. Det känns som att alla har fått ett större grepp om sokratiska samtal nu.