"Barns bildskapande" hade vi läst till den här måndagen och vi fick läsa om olika teoretika perspektiv på barns bildskapande. Varför ser egentligen barns bilder ut som de gör? Enligt Lowenfeldts stadieteori där barnet ritar utifrån sina erfarenheter, framgår att alla barn inte når alla stadier. Det har jag faktiskt tänkt på, hur vissa av mina vänner faktiskt fortfarande ritar som när de gick i femman tillexempel, lite roligt. Sen tar de upp andra teorier i texten och jag anser inte att det ena är bättre än det andra och att något är helt fel, utan jag gillar att tänka att det finns lite utav allting i allt, (flummigt). Jag tror att man kan grunda barns bildskapande på alla dessa teorier mer eller mindre. Visst känner jag igen mig i någon teori mer än en annan, men en teori kan inte passa för alla barn, det tror jag inte.

 Vi fick ju inget assignment den här veckan för att vi fick två stycken förra veckan istsället. Jag håller fortfarande på med assignment #5.2. Jag målar en tavla. sjukt svårt. Jag har bara gjort det en gång i mitt liv innan.

 På torsdagen hade vi litteraturseminarium på "Bild, en samtalsguide om kunskap, arbetssätt och bedömning", där vi blev indelade i grupper och fick välja ut två viktiga frågor. Vi valde en fråga om hur vi skulle förklara nyttan med bildundervisningen och en fråga om hur man skulle gå tillväga för att få in mer konst-och bildförståelse i undervisningen.

 På fredagen hade vi sokratiskt samtal där vi själva hade fått bestämma vad vi skulle prata om så för första gången fick jag agera samtalsledare. Min grupp valde Disney och inledningsfrågan löd; "Hur har Disney påverkat dig?". Vi fick ett väldigt bra samtal som tog upp t ex kroppsideal och könsroller och om Disney har hämmat eller hjälpt fantasin och kreativiteten. För min egen del så tror jag att jag inte hade haft samma fantasiflöde som jag har idag om jag inte sett disneyfilmer under min uppväxt. Även Astrid Lindgren och Pettson och Findus. Det är så mycket som man har sett och hört i sin uppväxt som påverkar kreativiteten och fantasin. Nu undrar jag ändå lite hur jag hade varit om jag inte hade fått ta del av allt detta. Jag är nöjd med mitt sätt att tänka och skapa så jag är tacksam för att få ha tittat på och läst allt som jag har inspirerats av.

Vi hade inte bara ett sokratiskt samtal utan två! Det andra handlade om vad en konstnär är och jag sa och anser fortfarande att det är upp till var och en. Jag kanske känner att jag är en konstnär, men för vissa kanske jag inte är det. Sedan finns det ju yrkeskonstnärer som lever på sin konst. Det gör ju inte jag.

 

Tack och hej.