Jag har nog bestämt mig för att kalla min gestaltning "Vad tror du?".
Vad har jag lärt mig, hur och varför?
När jag bestämde mig för vad jag skulle göra för gestaltning tänkte jag mest att jag skulle lära mig behärska tekniken med akvarellen mer och lära mig att ha text till bild. Men jag har lärt mig så mycket mer än så. Jag har stött på så många problem som jag inte alls hade tänkt på innan. Jag har studerat barnböcker och lärt mig hur andra barnboksförfattare och illustratörer gör med komposition, format, sidantal, text och bilder. Jag har lärt mig hur man kan blanda olika material och tekniker för att skapa vissa önskade effekter. Detta har jag lärt mig genom att testa mig fram. Genom att testa mig fram har jag också lärt mig att variera de olika sidorna. Jag insåg efter ett tag att det skulle bli för tjatigt om alla bilderna såg ungefär likadana ut. Men frågan var då hur jag skulle få alla att ändå likna samma stil. Där var jag också tvungen att prova mig fram. På vissa bilder har jag lyckats och på andra inte, dvs det finn de bilder jag är mer nöjd med än andra. Men jag kan sällan veta innan hur det kommer se ut, och då får det helt enkelt bli som det blir. Men mitt syfte med detta gestaltningsarbete var inte att alla bilder skulle bli perfekta utan att jag skulle testa mig fram och försöka hitta lite nya vägar och inte alltid köra på det säkra kortet. Jag har lärt mig att ju mer tid jag lägger på en teckning desto bättre blir den. Jag tror att när jag tecknar i den här stilen så kan jag inte göra det snabbt, för då ser det bara slarvigt ut. Har jag lärt mig att måla med akvarell då? Jag jag tycker att jag är bättre nu än innan i alla fall. Men ligger ändå och gnager att jag kanske inte gör på "rätt" sätt. Å andra sidan så finns det ju inga "rätt" eller "fel". Det är lite konstigt att jag tänker så, för min barnbok handlar ändå lite om att det inte ska finnas några rätt och fel. Jag tror det ligger där och gnager eftersom att jag alltid har tänkt att jag inte kan någon teknik för att jag aldrig har blivit undervisad i någon teknik. Men det är kanske bara att inse att prova sig fram är bästa sättet. Jag har också lärt mig att skriva text till bild. Nu blev det lite så att jag anpassade texten efter bilden och inte tvärtom. Lite för att alla sa "men författare brukar skriva texten först och sedan rita". Då kände jag att jag inte ska göra som alla författare. Jag gör bilderna först för att jag tycker att de är de viktigaste i min gestaltning. Texten ska bara finnas där som hjälp om man skulle ha svårt att förstå bilderna, som min lillebror t ex. Han sa idag "Går räven på droger eller?". Jag har lärt mig att att ha tålamod genom att måla bild efter bild efter bild efter bild. Hjärnan blir rätt utmattad när man håller på med samma sak för länge. För det första så har jag ju hållt på med hela gestaltningen väldigt länge, och sen har jag suttit i många fler timmar än jag brukar göra på en teckning. Så känslan när man skär loss den färdiga bilden från akvarellblocket och börjar på en ny bild är en ganska härlig känsla. Nästan allt det här som jag säger att jag har lärt mig har jag gjort genom att testa mig fram. Jag har lärt mig att resultaten blir bättre ju fler folk jag frågar om tips och råd. Jag har alltså lärt mig att inte vara rädd för att be om hjälp. Varför har jag lärt mig allt det här? eller varför ska jag ha velat lära mig allt detta? Jag tycker att allt som vi lär oss behövs i bildundervisningen i skolan. Om man jämför med förra kursen så lärde jag mig lite mer omfattande saker om bildämnet, medan jag nu har valt ett spår som jag vill utvecklas inom. Jag anser att en bildlärare måste vara proffs på både bildämndet ur samhällssyn men även teknikerna inom bild. Och nu kanske man kan säga då att jag nästan kan bocka av akvarell på listan. Jag kan behärska det lite mer i alla fall. Jag har också  lärt mig att det är nyttigt att ta del av andras arbeten. Det ger mig mer inspiration och motivation. Jag kan säga att jag har blivit mer motiverad när jag har varit i skolan och jobbat, men ändå har jag suttit hemma det största delen av tiden. Jag tror ändå det har funkat mest effektivt för mig. Det känns skönt att jag har målat sista bilden nu. Och efter utställningen ska jag skicka in bilderna till olika bokförlag och se om någon vill ge ut den. Annars får jag väl trycka den själv på något vis. Det blir något slags EXIT för mig då. Tack och hej.